Ännu en gång ställer socialdemokraterna oss utanför och väljer att samarbeta med våra huvudfiender inom politiken. Naturligtvis är vi inte glada över denna utveckling men vi får acceptera den. Det vi förväntar oss är att Socialdemokraterna kommer ihåg detta och inte förväntar sig att vi skall stödja dem när Moderaterna hoppar av lagom till nästa val.

Att Vänsterpartiet av tradition har stött Socialdemokraterna är väl inte så konstigt. De har ofta varit större än oss och stått oss närmast både ideologiskt och politiskt. Men det håller på att förändras. Vänsterpartiet har valt att driva sin egen politik och rent politiskt har vi valt att ställa oss bakom en valteknisk samverkan med de andra små partierna i Åtvidaberg. Men vi utesluter inte ett fördjupat samarbete med de andra partierna. Kanske är det så att vi i opposition kan finna beröringspunkter inom vår politik. På det personliga planet känner jag stort förtroende för både Centerpartiet och Kopparpartiet som uppträtt mycket seriöst mot oss. Vår förhoppning är att kunna utbyta åsikter och driva en politik som gynnar oss tillsammans, men naturligtvis har vi en del ideologiska skillnader som man inte kan bortse ifrån. Den närmaste framtiden kommer att bli mycket intressant och vi hoppas på en seriös och sjyst politisk dialog mellan oppositionspartierna i Åtvidaberg.

Så har det skett som man länge trott skulle hända men som man inte ville skulle hända. I Åtvidaberg skall enligt våra källor Socialdemokraterna och Moderaterna förlova sig. Tänk vad man gör för att få makten. Vi ser med stor tveksamhet på denna förening av två motpoler inom politiken.

Den fråga som man kan ställa
sig som medborgare i Åtvidaberg är, vilken politik kommer
att råda nu? Blir det en socialdemokratisk eller en moderat
politik eller blir det ingen politik alls. De två stora
motståndarna i valet skall nu alltså mer eller mindra
regera tillsammans. Vi ser naturligtvis med oro på att man ännu
en mandatperiod släpper in moderaterna i maktens korridorer. Den
förra mandatperioden präglades från moderaternas håll
mest av personstrider, dåliga beslut och en vilja att rasera
den kommunala ekonomin så att man mer eller mindre kunde tvinga
fram en privatisering av den kommunala verksamheten. Det nya
förslaget från dessa två partier om att förändra
den politiska organisationen visar även den att man med kraft
försöker hindra de små partierna att få
inflytande. Man centraliserar politiken allt mer till några få
personer och ger de stora partierna mer makt. Spontant ser vi det som
en mycket otäck utveckling där de största partierna
kan driva sin politik med mindra opposition. Vi kommer att granska
detta förslag från S och M mycket noggrant och återkommer
på denna hemsida med våra funderingar.

Per-Johan Fjellström
ordförande V-Åtvid

Idag har Volvo meddelat att de inte avser att fortsätta sin utveckling av gasbilar. Volvo kommer istället att fokusera sin miljöbilsutveckling på
etanol, E85, och hybrider.

-Detta
är ett mycket märkligt och olyckligt beslut. Den privata
fordonsindustrin måste ta sitt ansvar när det gäller
att utveckla olika typer av miljöbilar, menar Lars Ohly,
vänsterpartiets ordförande.

Vänsterpartiet
har aktivt verkat för att det måste finnas flera
utvecklingsmöjlligheter när det gäller förnyelsebara
drivmedel. Det var även bakgrunden till att vi förhandlade
fram en lösning i samband med den nya s.k. pumplagen.
Bensinstationsägare kan nu ansöka om investeringsstöd
till framförallt biogaspumpar på stationer som redan har
etanolpumpar. Detta för att möjliggöra att vi inte
låser fast oss i bara en teknik.

–
Vi kan inte redan nu stänga dörren för biogas som
förnyelsbart drivmedel. Volvos agerande är djupt beklagligt
och hotar målen om att minska vårt oljeberoende och att
minska transportsektorns utsäpp av koldioxid, säger Lars
Ohly.

Här presenterar vi de kryss som varje vänsterpartist fick i kommunvalet. Som ni ser är lennart väldigt populär.

Till riksdagsvalet hade vi bara en kandidat från Åtvidaberg och Per-Johan Fjellström fick där 45 kryss.  Vill du läsa mer om valresultatet och alla siffror kan du gå in på valmyndighetens hemsida.

Som ni säkert märkt har vår hemsida genomgått en uppdatering vad gäller designen. Men ni kommer att säkert att känna igen er ändå.

Förutom att hemsidan har gjorts om har vi även jobbat en del med eftervals arbetet. Det är ju alltid mycket mer som skall städas undan efter ett val än man kan tänka sig, dessutom är det mängder med analyser och funderingar som skall göras. Våra funderingar just nu rör Åtvidabergs styre, kommer det att vara en Moderat politik eller en Socialdemokratisk politik som styr Åtvidaberg under de kommande fyra åren. Dock tror nog inte många just nu att Alliansen kommer att överleva under fyra år. När folket kommer underfull med vad deras verkliga politik är och alla har förlorat ekonomiskt kommer nog missnöjet att splittra alliansen och driva den nya regeringen till nyval. Men för Åtvidabergs del är frågan ännu så länge öppen, vi förväntar oss att få någon form av klart besked imorgon Torsdag då alla partier träffas för att diskutera kommunens ekonomi.

Vi inom Vänsterpartiet i Åtvidaberg måste ta oss en allvarlig funderare över varför vi inte gjorde ett bättre val än så här. Trots att vi inte backade som vänsterpartiet gjorde i de allra flesta andra kommuner
måste vi ändå se att vi hade ett bra läge att ta flera mandat. Att kopparpartiet och de andra lokalpartierna skulle förlora i detta val var väntat, men varför gick inte fler över till Vänsterpartiet. En förklaring som ligger nära till hands är att man ville se ett starkt parti i ledning för kommunen och därför kanske många valde Socialdemokraterna framför Vänsterpartiet. En annan förklaring som jag är inne på själv som ordförande är att vi inte lyckades föra ut vårt politik till alla delar i kommunen. Med för lite resurser blev våra insatser i Hannäs obefintliga, det samma gäller fler valdistrikt i kommunen. Vi kommer att analysera vad vi kunde gjort annorlunda och föröka göra detta i valet 2010.

Det skulle vara intressant att få lite statistik över hur väljarna strömmande över mellan partierna. Det känns som vi förlorade många väljare till Socialdemokraterna men att vi fick många nya från annat håll, men detta har vi inga fakta på utan är bara än känsla.

Vi visste att det skulle komma, men trodde väl knappast att det skulle ske redan på kvällen den 18 september. Gårdagens Agenda blev en pinsam uppvisning i att högeralliansens partiledare saknar en politik för fler jobb – och att de själva vet om det.
Ett av de mest populära greppen på högersidan har varit att leverera egenhändigt producerad statistik om antalet arbetslösa. Valrörelsen igenom har vänsterpartiet påpekat att högerns besatthet av arbetslöshetsstatistiken haft en enkel men oroväckande förklaring: det saknas helt en allianspolitik för fler jobb. I går fick lönesänkarkvartetten frågan om de nu – efter att valrörelsen igenom talat om en arbetslöshet på 20% eller mer – skulle fortsätta att använda de siffrorna, och vilket mål som i så fall skulle gälla. Svaret blev chockerande svamligt. Fredrik Reinfeldt vill inte säga något om mål, utan bara tala om en ”god grund för bra tillväxt.” Som bekant är tillväxten i Sverige redan mycket hög. Men vad med jobben? Maud Olofsson föredrog också att undvika målsättningar för arbetslösheten. Hon efterlyste istället en ”mental känsla”.

Så till sist kom det ett besked från Fredrik Reinfeldt, att det behövs ”runt 300 000 jobb” för att nå full sysselsättning i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt som talat om ett ”utanförskap” på 1,5 miljoner, som ”inte går till jobbet en vanlig dag”, har dagen efter valet strukit 1,2 miljoner människor från sin nya statistik.

Någon egentlig plan på hur dessa 300 000 jobb ska skapas finns givetvis inte. Efter att ha häcklat Göran Perssons och socialdemokratins klandervärda inställning, att ”jobben kommer ändå”, står lönesänkarkvartetten och säger att man ska få till en ”värdemässig omställning”.

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det ligger mycket i detta. Högerpartiernas cyniska hyckleri känner få motsvarigheter i modern tid.

Vänsterpartiet har under många år varit ensamt med att påpeka att arbetslösheten är ett av Sveriges allra största samhällsproblem. Vi behöver inte blåsa upp någon statistik för att slå fast att förfärande många människor är arbetslösa, och att det är en situation som plågat Sverige alltsedan det nyliberala systemskiftet och de stora nedskärningarna i början av 90-talet. De borgerliga och socialdemokraterna har varit överens om motsatsen. Ända till valrörelsen. Nu, när högern nått de hett eftertraktade regeringstaburetterna, är man tillbaka i gamla positioner. Det är inte full sysselsättning som är målet – det är skattesänkningarna som är det.

Nu börjar vänsterpartiet en stenhård opposition mot den högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: det behövs en uppgörelse med grundfelen i svensk ekonomi. Full sysselsättning måste bli högsta prioritet i den ekonomiska politiken – det är orimligt med en ”fristående” riksbank som torpederar ökad sysselsättning; det måste till betydligt fler anställda i den offentliga sektorn – minst 200 000 nya riktiga jobb; det behövs en energiomställning som gör något åt klimatproblemen och skapar jobb i en viktig framtidsbransch.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa, för att sänka löner och arbetsvillkor i Sverige. Vi visste att de saknar konkreta förslag för att få fler i arbete. Igår fick vi veta att de själva också vet det. Nu blir det strid mot lönesänkarkvartetten.
Den striden kommer vänsterpartiet att leda.

Lasse Ohly

Valet är förlorat. Någon annan tolkning är omöjlig att göra. Högern har vunnit valet genom att föröka få folk att tro att de gått till vänster. Arbetarrörelsen har inte, i tillräckligt hög grad, lyckats avslöja högerns retorik. De har inte behövt svara på hur försämringar för de arbetslösa och skattesänkningar för de rika ska ge fler jobb. Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet. Deras katastrofala brist på miljöpolitik har inte synats.
Vi har inte gjort en dålig valrörelse, men ett dåligt valresultat. 5,8 procent är förstås ingen bra siffra för partiet. Men partiet har genomfört en mycket bra valrörelse, har samlat oss kring ett tydligt alternativ i svensk politik som vågar vara vänster. Vi får inte glömma vilken uppförsbacke vi har haft sedan förra valet. Bilden av ett splittrat parti har etablerats i folks medvetande och periodvis har vi varit helt uträknade. Valspurten har liknat en presidentvalskampanj där politiken fått stå tillbaka för frågan om Persson eller Reinfeldt ska bli statsminister.

Vi har en hel del att fundera över, analysera och dra lärdom av. Det ska vi göra. Men ännu viktigare är att vi från idag tar på oss rollen som det ledande oppositionspartiet. Att vi bygger allianser med människor och rörelser utanför parlamenten och att vi mobiliserar protester mot den orättvisa och osolidariska politik som högern kommer att föra.

Idag är vårt engagemang och vår politiska kamp viktigare än någonsin. Vad högern helst av allt vill se är en bruten vänster. Vad de fruktar är en aktiv kraft som förmår mobilisera protester mot deras politik. Tillsammans med den feministiska rörelsen, fackföreningsrörelsen, miljörörelsen och den internationella solidaritetsrörelsen ska vi vara den kraften.

Nu drar vi igång 2010 års valrörelse och ser till att högeralliansens saga blir kort.

Lasse Ohly