Månad: september 2006

Vi visste att det skulle komma, men trodde väl knappast att det skulle ske redan på kvällen den 18 september. Gårdagens Agenda blev en pinsam uppvisning i att högeralliansens partiledare saknar en politik för fler jobb – och att de själva vet om det.
Ett av de mest populära greppen på högersidan har varit att leverera egenhändigt producerad statistik om antalet arbetslösa. Valrörelsen igenom har vänsterpartiet påpekat att högerns besatthet av arbetslöshetsstatistiken haft en enkel men oroväckande förklaring: det saknas helt en allianspolitik för fler jobb. I går fick lönesänkarkvartetten frågan om de nu – efter att valrörelsen igenom talat om en arbetslöshet på 20% eller mer – skulle fortsätta att använda de siffrorna, och vilket mål som i så fall skulle gälla. Svaret blev chockerande svamligt. Fredrik Reinfeldt vill inte säga något om mål, utan bara tala om en ”god grund för bra tillväxt.” Som bekant är tillväxten i Sverige redan mycket hög. Men vad med jobben? Maud Olofsson föredrog också att undvika målsättningar för arbetslösheten. Hon efterlyste istället en ”mental känsla”.

Så till sist kom det ett besked från Fredrik Reinfeldt, att det behövs ”runt 300 000 jobb” för att nå full sysselsättning i Sverige. Samme Fredrik Reinfeldt som talat om ett ”utanförskap” på 1,5 miljoner, som ”inte går till jobbet en vanlig dag”, har dagen efter valet strukit 1,2 miljoner människor från sin nya statistik.

Någon egentlig plan på hur dessa 300 000 jobb ska skapas finns givetvis inte. Efter att ha häcklat Göran Perssons och socialdemokratins klandervärda inställning, att ”jobben kommer ändå”, står lönesänkarkvartetten och säger att man ska få till en ”värdemässig omställning”.

Det har talats om en historisk seger för högeralliansen. Det ligger mycket i detta. Högerpartiernas cyniska hyckleri känner få motsvarigheter i modern tid.

Vänsterpartiet har under många år varit ensamt med att påpeka att arbetslösheten är ett av Sveriges allra största samhällsproblem. Vi behöver inte blåsa upp någon statistik för att slå fast att förfärande många människor är arbetslösa, och att det är en situation som plågat Sverige alltsedan det nyliberala systemskiftet och de stora nedskärningarna i början av 90-talet. De borgerliga och socialdemokraterna har varit överens om motsatsen. Ända till valrörelsen. Nu, när högern nått de hett eftertraktade regeringstaburetterna, är man tillbaka i gamla positioner. Det är inte full sysselsättning som är målet – det är skattesänkningarna som är det.

Nu börjar vänsterpartiet en stenhård opposition mot den högerpolitik som väntar. Vårt alternativ är tydligt: det behövs en uppgörelse med grundfelen i svensk ekonomi. Full sysselsättning måste bli högsta prioritet i den ekonomiska politiken – det är orimligt med en ”fristående” riksbank som torpederar ökad sysselsättning; det måste till betydligt fler anställda i den offentliga sektorn – minst 200 000 nya riktiga jobb; det behövs en energiomställning som gör något åt klimatproblemen och skapar jobb i en viktig framtidsbransch.

Högerns politik går istället ut på att slå på de arbetslösa, för att sänka löner och arbetsvillkor i Sverige. Vi visste att de saknar konkreta förslag för att få fler i arbete. Igår fick vi veta att de själva också vet det. Nu blir det strid mot lönesänkarkvartetten.
Den striden kommer vänsterpartiet att leda.

Lasse Ohly

Vi inom Vänsterpartiet i Åtvidaberg måste ta oss en allvarlig funderare över varför vi inte gjorde ett bättre val än så här. Trots att vi inte backade som vänsterpartiet gjorde i de allra flesta andra kommuner
måste vi ändå se att vi hade ett bra läge att ta flera mandat. Att kopparpartiet och de andra lokalpartierna skulle förlora i detta val var väntat, men varför gick inte fler över till Vänsterpartiet. En förklaring som ligger nära till hands är att man ville se ett starkt parti i ledning för kommunen och därför kanske många valde Socialdemokraterna framför Vänsterpartiet. En annan förklaring som jag är inne på själv som ordförande är att vi inte lyckades föra ut vårt politik till alla delar i kommunen. Med för lite resurser blev våra insatser i Hannäs obefintliga, det samma gäller fler valdistrikt i kommunen. Vi kommer att analysera vad vi kunde gjort annorlunda och föröka göra detta i valet 2010.

Det skulle vara intressant att få lite statistik över hur väljarna strömmande över mellan partierna. Det känns som vi förlorade många väljare till Socialdemokraterna men att vi fick många nya från annat håll, men detta har vi inga fakta på utan är bara än känsla.

Valet är förlorat. Någon annan tolkning är omöjlig att göra. Högern har vunnit valet genom att föröka få folk att tro att de gått till vänster. Arbetarrörelsen har inte, i tillräckligt hög grad, lyckats avslöja högerns retorik. De har inte behövt svara på hur försämringar för de arbetslösa och skattesänkningar för de rika ska ge fler jobb. Vi har inte förmått avslöja deras antifeministiska familjepolitik som syftar till att pressa tillbaka kvinnor till hemmet. Deras katastrofala brist på miljöpolitik har inte synats.
Vi har inte gjort en dålig valrörelse, men ett dåligt valresultat. 5,8 procent är förstås ingen bra siffra för partiet. Men partiet har genomfört en mycket bra valrörelse, har samlat oss kring ett tydligt alternativ i svensk politik som vågar vara vänster. Vi får inte glömma vilken uppförsbacke vi har haft sedan förra valet. Bilden av ett splittrat parti har etablerats i folks medvetande och periodvis har vi varit helt uträknade. Valspurten har liknat en presidentvalskampanj där politiken fått stå tillbaka för frågan om Persson eller Reinfeldt ska bli statsminister.

Vi har en hel del att fundera över, analysera och dra lärdom av. Det ska vi göra. Men ännu viktigare är att vi från idag tar på oss rollen som det ledande oppositionspartiet. Att vi bygger allianser med människor och rörelser utanför parlamenten och att vi mobiliserar protester mot den orättvisa och osolidariska politik som högern kommer att föra.

Idag är vårt engagemang och vår politiska kamp viktigare än någonsin. Vad högern helst av allt vill se är en bruten vänster. Vad de fruktar är en aktiv kraft som förmår mobilisera protester mot deras politik. Tillsammans med den feministiska rörelsen, fackföreningsrörelsen, miljörörelsen och den internationella solidaritetsrörelsen ska vi vara den kraften.

Nu drar vi igång 2010 års valrörelse och ser till att högeralliansens saga blir kort.

Lasse Ohly

Även om det nu inte blev så att vi tog fler mandat i Åtvidaberg gick vi trots allt lite framåt. Även om 0,2% inte är mycket skall man se det i ljuset av att vänsterpartiet gick bakåt i de allra flesta kommunerna i Östergötland.
Med vår lilla ökning blir det ett bra resultat. Nu gäller det att vi jobbar aktivt för att skapa en politisk majoritet som inte låter moderaterna driva sin politik. Hur den politiska kartan kommer att se ut är just nu osäkert. Både sossar och moderater funderar och sonderar terrängen för att skapa sig en stark ledning. Hur vi kommer att agera hänger till stor del på vilka erbjudanden vi får. Om vi inte kommer att ingå i någon styrande gruppering är vårt mål att bedriva en konstruktiv oppositions politik.

I valledningens slutskede ligger mycket av medias fokus på den kommande regeringsbildningen. Vem som ska ha makten i Sverige de kommande fyra åren är en djupt allvarlig fråga. För oss handlar detta inte om vem om ska ha vilka ministerposter utan om vilken politik som ska föras.
Högeralliansen har gett tydliga besked om vad det är för politik som kommer att gälla om de får makten. Stora skattesänkningar, mest till de välbeställda ska finansieras av arbetslösa, sjuka och förtidspensionärer.

De vill ha en omvänd Robin Hood politik. De tar från de fattiga och ger till de rika.

Familjepolitiken skulle innebära en katastrof för jämställdheten och miljöpolitiken lyser med sin frånvaro. Gemensam egendom ska säljas till kapitalet och avregleringarna och privatiseringarna fortsätta.

Vi låter väljarna göra valet mellan höger och vänster och är det enda parti som ger ett tydligt ger besked; Vänsterpartiet kommer inte att samarbeta med något högerparti. Ett samarbete högerut innebär alltid att politiken drivs åt höger och detta kommer vi inte att medverka till.

Det är bekymmersamt att statsminister Göran Persson inte är beredd att ge samma tydliga besked till väljarna. Det framstår som ganska förvirrat att ena dagen hätskt angripa högeralliansen för deras politik och andra dagen öppna för ett samarbeta högerut.

Många socialdemokratiska väljare måste idag vara ganska undrande inför dessa piruetter som inte kan tolkas på annat sätt än att ett fortsatt regeringsinnehav är viktigare än politikens innehåll!

Lasse Ohly

Då Moderaterna drog tillbaka sitt mycket dåliga förslag om att ha avgifter på biblioteken valde vi att ta bort den omröstningen. För upplysnings skull vill jag påtala att 100% ansåg att det inte skulle vara några avgifter.
Den nya omröstningen handlar om vilket parti du vill se att Vänsterpartiet i Åtvidaberg samarbetar med efter valet. Detta är som sagt bara en omröstning och det är ju i slutet valresultatet som avgör vem som samarbetar med vem. Men denna omröstning kanske kan ge en viss fingervisning om vad våra besökare på hemsidan vill ha.

Vill även passa på och påminna om att kommentarer kan sändas till Vänsterpartiet i Åtvidaberg via e-post [email protected]

Fredrik som står på plats nummer åtta, är en av våra yngre kandidater.
Mitt namn är Fredrik Ernvin och fyller 29 år i år. Jag jobbar som stalldräng på Åtvidabergs Ridklubb. Jag har varit aktiv inom vänsterpartiet i ca 4 år och har suttit som reserv till fullmäktige den senaste perioden. Genom mitt jobb har jag börjat intressera mig för hästar och vem vet, kanske utbildar jag mig inom nått område i hästbranchen i framtiden. Annars är jag allmänt intresserad av djur och asiatisk film. Mina främsta intresseområden inom politik är Integration och Ungdomsfrågor. Dessa två ämnen hör ihop då det är lättare att komma in i samhället som invandrare om man aktivt deltar i föreningslivet.

Ännu en gång backar Moderaterna från sin egen politik, det börjar bli svårt att veta vilka moderater man skall lyssna på, de nya eller de ännu nyare eller de nyaste.
När det gäller de nya moderaterna i Åtvidaberg säger de sig driva en annan politik än den som de senaste moderaterna driver på riksnivå. Det är väl inte så konstigt isig då riks politiken skulle vara förödande för Åtvidabergs kommunala ekonomi. Men nu verkar det som om Moderaterna på riksnivå har lyssnat på moderaterna i Åtvidaberg då de drar tillbaka sitt förslag att ha avgifter på biblioteket. Vi inom Vänsterpartiet välkomnar detta beslut men undrar lite stillsamt varför moderaterna inte lyssnade på oss från början. Vi kan dessutom tipsa både gamla och nya moderater om att vår politik går bra att kopiera på flera områden, vi skulle rekomendera att speciellt fundera på att stärka arbetsrätten, höja taket i a-kassan, samt stärka den offentliga sektorn. Det skulle bli väldigt bra ifall moderatenar stödde vårt förslag på 200 000 nya jobb i offentlig sektor.