Efter ett mycket intressant studiebesök i Malmö funderar jag lite kring detta med invandrare och undervisning. Detta studiebesök berörde vuxnas lärande. Metoden som vi studerade var modermålsbaserad inlärning.
Kort går metoden ut på att man genom att använda sitt modermål i grunden vid inlärning av Svenska och samhällsämnen lättare skall kunna ta till sig kunskapen. Utbildningen var indelad i fem steg där steg ett till tre var med modersmålslärare kombinerat med svenska lärare medan steg fyra och fem mest byggde på svenska lärares insatsser. Det som vi såg av denna metod var att det fungerade väl, självklart annars hade man nog inte tagit emot studiebesök. Men när man väl var där och mötte deltagare och lärare blev metoden på något sätt självklar. Hur skall man förklara matematik för en person om inte på dennes hemspråk? Men målsättningen med utbildningen var dock att alla deltagare skulle förbättra och stärka det svenska språket. Kopplingen till Åtvidaberg blir att man inom kommun måste vara förbered på hur vi tar emot och utbildar de invandrade personer som vi tar emot. När det är få så är språket inte något större problem men om det blir några stycken och vi på allvar vill att de skall komma ut i arbetslivet och delta i vårt samhälle som fullvärdiga medborgare måste man tidigt ha en strategi för hur det skall gå till, och en avgörande del är att alla skall få tillgång till det språk som vårt samhälle bygger på.

Uppdaterades: 08 maj 2006