Lönetak för statliga direktörer!
Lars Ohly kräver lönetak för statliga direktörer i ett utspel i SVT:s Agenda ikväll.
– Jag tycker inte att någon direktör i ett statligt företag ska tjäna mer än statsministern. Det betyder att direktörerna skulle få svälta sig fram på 118 000 kronor i månaden. Jag tror att de överlever säger han. Här nedan kan du läsa utspelet i sin helhet.
Löneutvecklingen har varit mycket god för verkställande direktörer i börsföretagen. Under två år ökade denna grupps löner med 33 procent. Samtidigt ökade vanliga arbetare och tjänstemäns löner med i genomsnitt 5 procent. För arbetslösa och sjuka var inkomstutvecklingen ännu sämre.
Till detta kommer bonusavtal, fallskärmar och pensionsavtal som gör att vissa aldrig någonsin behöver bekymra sig för sin ekonomi i framtiden. Det handlar om människor som är groteskt överbetalda.
Även i statliga verksamheter har direktörernas löner ökat. Mellan 2001 och 2005 ökade lönerna för verkställande direktörer inom statliga företag med över 30 procent. I ett statligt företag höjdes lönen med 27 % förra året. Direktörerna i statliga bolag jämför sig med privata storföretag och kräver löner som ofta ligger minst tio gånger högre än en vanlig arbetarlön. Vissa statliga direktörer har 3 miljoner i årsinkomst.
Det här är orimligt. Vi riskerar att få ett ännu mer orättvist klassamhälle om den här utvecklingen fortsätter. De som gynnas är de redan rika, som dessutom oftast är män.
Vi i vänsterpartiet vill höja skatten för de högst avlönade. Om man tjänar flera miljoner om året är det rimligt att man också betalar mer till välfärden.
Men jag vill också ha ett lönetak för lönerna inom offentlig sektor. Jag tycker inte att någon direktör i ett statligt företag ska tjäna mer än statsministern. Det betyder att direktörerna skulle få svälta sig fram på 118 000 kronor i månaden. Jag tror att de överlever.
Med ett statligt lönetak för direktörer skulle utrymmet för att höja direktörernas löner i andra företag minska. Därmed skulle vi ta ett steg mot minskade klasskillnader i hela samhället. Om vi dessutom lyckas höja kvinnors löner och de lägsta lönerna på arbetsmarknaden, samtidigt som arbetslösa och sjuka inte bestraffas för sin arbetslöshet eller sjukdom så har vi gjort Sverige lite mer rättvist.