Ett av mina första riktiga jobb var på hemtjänsten i Norrköping, innan jag hade körkort och sedan arbete på Vikbolandet och Arkösunds skärgård. Jag var 18 år, året var 1987 och det kan kännas som en evighet sedan, men ni vet hur det är med tiden. Ibland känns det som att det var alldeles nyss som jag cyklade runt med utgångspunkt kontoret på Nelinsgatan, som att det var igår jag lärde mig koka sylt och göra raggmunk medan de gamla tålmodigt instruerade. Det känns som jag åkte taxibåt ut till öar i Arkösunds skärgård häromdagen, städade och lagade mat för att sedan dricka kaffe med det gamla paret som hela livet bott där, duschade de gamla utan stress, kokade ägg och hann samtala om livet. Jobben i äldrevården har följt mig genom hela livet. När jag bodde i Göteborg en kort period var det självklart att hoppa in i hemtjänsten, i Munkedal blev det jobb på långvården och sista perioden i hemtjänsten blev här i Åtvidaberg. Skillnaden är katastrofal, jag vill inte bli tvungen att ta emot hjälp från dagens hemtjänst!
Jag förstår det inte, jag förstår inte hur vi hade råd då men inte nu, jag förstår inte hur vi har nedprioriterad välfärden till den låga grad vi ser nu. Skolbyggnader förfaller och det var åratal sedan som de äldre fick hemlagad mat som de själva valde. Personal inom all välfärd stressas sönder, samtidigt som ett parti går ut och lovar bygge av en simhall! Jag förstår det inte, och jag är känner ett starkt stöd från våra besökare både i Borkhult och Falerum, våra medborgare vill se satsningar på skolan före en simhall. Det är också vad jag lovar att kämpa för, och en äldrevård som jag själv vill få när jag en dag behöver.